Känslor på cirkus

Då var den över. Biennalen.
Jag har gråtit. Gråtit för att jag blivit berörd och rädd.
Rädd för att det verkliga samhället knackade mig på axeln.
Jag har skrattat. Skrattat för att jag blivit berörd och spontant känslosam.
Jag har njutit och jag har blivit provocerad, så provocerad att jag mått illa.
Allt på bara några få dagar. Känslor på cirkus och jag älskar det. Jag älskar att beröras.
Konsten, mina damer och herrar,
Scenkonsten...

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0