Dokumentär som värmer.

Dokumentär som skrämmer.

Dokumentär som ger henne viljan att påverka.

 

En fin dokumentär som låter oss följa en skolklass och "den ende svennebananen de känner" under ett års tid.

 

hej-svensk!

Jorgangala med långklänning, lösögonfransar, prisutdelning, dans, fotografering och annat gött var precis vad fredagen erbjöd. 

Slutproduktion som tar all tid hon har och lite till.

Vårsol som lyser fram till kvällen.

En pappa som ringer för att tala om att hans farmor börjat nynna på sista versen.

De senaste veckorna har hon tittat en del på play-kanalerna.
Tittat på dokumentärfilm som omsluter hjärtat och snuddar vid själen,
slår knut på hjärnan och triggar till diskussion.
Lika bra som djupt.

 

Måndagens tips!  

 

 

Åkte hem på lov!

Lagom långt och aldeles förträffligt sådant.

Kramades, pratades och skrattades mest hela tiden. 

 

Nattåg hem, nattåg tillbaka, man vänjer sig.

 

 

 

 

Om en timma går bussen. Bussen som tar henne till tåget. Nattåget som tar henne hem.

Aldrig har hon fruktat nattresan så som ikväll. Måtte värmen och lamporna vara på hennes sida.

 

Livet från den jusa sidan:

Imorgon börjar kramkalaset!

 

 

Tur att hon går på skola med musiklinje.

Musiklinje som bjuder på musikcaffe.

Tur att hon bor i korridor med fin vän.

Vän som lyssnar när hon skriker.

För ikväll var hon arg.

Arg på mänsklighet utan empati.

Ledsen över dess saknad av sympati.

Hon förundras över att hon är den enda som förundras.

Förundras över att ingen förstår. 

Ingen annan än den utsatte..

 

 

 

 

 

Hon ska börja skriva igen. Hon gillar det ju. Igentligen!

Oj. Länge sedan nu.

Av olika anledningar. 

Stängde av blobben,

av olika anledningar.

Vid några tillfällen har det suttit en längtan i fingrar och huvud.

Längtan efter att få skriva av sig.

Här borta/hemma/nere jobbar huvudet på heltid.

Aldrig har hon väl kommit till insikt om så mycket på så kort tid som här.

Hon trivs,kritiserar och längtar efter ett nu.

Ibland är hon där, i bland omfamnas hon av det hon söker,

nuet. Omfamnas och njuter. Känner tacksamhet för att hon får vara just här.

Andra dagar är hon i allt annat än just det. Irriteras, svär och knyter nävar.

Det är då hon tänker som mest. Låser in sig på sitt rum och löser världsproblem.

 

Om alla känslor hade en färg skulle hon vara brun på insidan. Brun eller är det vinröd?

 

 

 

Dåligt, är det minsta hon kan säga om sitt bloggande just nu.

Men om det är av intresse att se den där dokumentären så har frigivningen av Johan Persson och Martin Schibbye gjort att dukumentärens visningsdatum skutits fram tre veckor. Imorgon torsdag, kommer det alltså istället handla om frigivningen. Den 4 oktober gör estetjävlar ett nytt försök!! Samma tid och samma kanal. men alltså den 4 Oktober.

 

presentation på SVT2 

 

 

 

jazz och vin i källaren .

Händer så ofantligt mycket om dagarna.

Så mycket att tanken att skriva något här inte hinns med.

Idag har de haft en timmes löpträning en timmes fys och resten teaterimpro.

Ikväll har de haft filminspelning på svalövs charmiga innebandyplan och nu stupar hon åter i säng.

det är fint att få somna ovaggad. Somna nöjd och slutkörd.

tack & gonatt.

Är på plats. På rätt plats.

Vid åttatiden rullade Taxibilen in det lilla samhället som är hennes för en tid.

Samhället likt en idyll. 

När hon med stora packningen stiger in på innergården möts hon av värme.

Värme och omtanke. På varje gräsplätt som ögat ser sitter människor tillsammans med nyfunna vänner.

Över innergården hänger färgade lampor. Lampor som på film och i dröm.

Nyper sig i armen och väntar in ett bakslag. 

Får det kännas såhär bra..

Kanske är det för att det är andra gången, för att hon har gjort det en gång förut.

Det känns trygt. Trygt att luta sig mot.