Saknar Skärpa
Idag såg hon ettornas viskonsert. tjejen på tredje raden log och såg på dem med avund. De har hela två år framför sig. Om de bara viste hur fort det går. Körpartierna var magiska och scennärvaron lika så. Det känns tryggt att lämna över. Våran tid är förbi och det börjar hon inse. Om de bara viste hur fort det går...
Inatt låg hon sömnlös igen. Nattpromenad och mjölk fungerade inte den här gången heller. När huvudet är dumt får magen lida, Hej hej magkatarr, hej på dig magkatarr.
Sömnlösa nätter resulterar i en trött Britta. En trött Britta är det samma som ingen Britta alls. Eller snarare väldigt mycket av henne. Hon blir stor som ett troll och svamlar osammanhängande meningar. Diffust kan tyckas och det är precis vad hon är. Diffus. Ska ta och lägga mig i hopp om att se morgondagen med bättre skärpa.
