BrittaH

Tredje dagen i Gävlestad och klänningen är underbar. Hjärtat fick återgå till sitt normala och nu är hon lugn. Skor är fortfarande ett problem, men vad gör det, hon kan gå barfota om det är så.

Gårdagskvällen blev en lyckad och fin kväll, det bjöds nämligen på Guldbackegala på Stenegårn.
För sista gången för säsongen sågs vi alla arbetskamrater och åt, drack, sjöng och småspråkades.
Det var fint, fint och trevligt. Det slog mig att detta kanske var mitt sista år i backen. Mitt femte och sista år. Min framtid är oklar men en framtid bortom hälsingeskogarna är definitiv.
Alltså, en till vintersäsong i backen känns tvivelaktigt. 
synd.

Finare arbetskamrater, arbetsgivare och arbetsplatts får man leta länge efter.
Bortskämd är vad man blir.













P U S S

Vaknat och skrivit uppsatts, ringt viktiga samtal och ätit nudlar.
Om en liten stund ska jag gå till perrongen för att ta tåget ner till Gävle och kolla bal- studentskor och annat viktigt och oviktigt som hör till. Vore skönt att hitta någonting, tid till stockholm har jag för lite av. Sedan blir det teater i tjernobyls ära.
Det lät dumt... Dumt och fel.
Hur som haver, det är 25 år sedan olyckan och det är temavecka i staden.
Jag måste få uppleva bollarna. Har hört att teatern hyrt in 50 000 bollhavsbollar... Tufft.
Det missar hon inte.

Kvällsflätan är flätad och ansiktskrämen är på platts.
Ikväll är hon kreativ och levande.
Kanske borde ta tillfället i akt och plugga manus.
Eller varför inte måla eller komponera musik.
Nej, just för tillfället vill hon skriva.
Känner för att köpa en ny dagbok.
Var ett år sedan hon skrev regelbundet och minst ett halvår sedan hon skrev sist.
Nu vill hon börja om, eller snarare fortsätta.
Det är en fin rutin att skriva och det är kul att ha kvar (inbillar hon sig)
Får svänga förbi bokhandeln imorgon.
 
Bokhandel, fint ord. Synd bara att hon inte läser.
Kanske kan hon döpa sitt barn efter det, eller byta efternamn.

Den långa perioden är över. I torsdags kväll tog den slut och nu följer fortsättningen. Fortsättningen som leder till nästa avslut… I går fyllde vi en kväll med kärlek. Alla kenobollar utom en befann sig i en trädgård ute på heden. Solen smög på oss och vi sjöng. Sjöng för att vi gillar det, sjöng för att vi passade på. Passade på att ta tillvara på tiden vi har kvar tillsammans. Det slog mig många gånger den kvällen att vi är hemskt fina ihop. Varje speciell individ gör sitt och tillsammans är vi, VI.

Provet gick som väntat, men sådant ser det ut nu och jag accepterar det.
Att kroppen börjar sega efter femton dagars skola är ett faktum.
Men passa på Britta, passa på och njut. Snart är det över.
Om 36 skoldagar tar vi på de vita mössorna, skriker av lycka och gråter av sorg.

Det slår mig hela tiden. På kören, på morgonsamlingen,
på betygsamtalen, i matsalen och i de hjärtliga skratten.
Det slår mig ständigt, att snart är det slut.

Det är dags att vi lär oss hantera det här, sa hon till mig idag när tårarna kom.
Hon är fin min fröken, alldeles för fin och för bra för att skiljas från.  
Det där med avsked är inte min grej, har aldrig varit och kommer aldrig att bli.

Puss och godnatt.

Det är sjukligt vad människan kan åstadkomma mycket, näst intill omänskligt.

Ikväll är jag slut och jag förstår inte varför jag envisas med att skriva ett inlägg.

 Kanske för att få tala om att min film är tillbaka hos sin rätta ägare efter fem år. Fattar ni! Fem år. Att jag ens överlevt!

Ikväll är jag lycklig och ignorerar matteprovet i morgondag som kommer att förstöra arket jag får på studenten. Som sagt ignorerar.

Nu ska här läsas om tecken och signaler, det vankas nationellt prov i SvB. Som efterrätt på det ska jag plugga lite matte.

Tur att jag fick umgås lite med finaste tjejen i stan tidigare idag, det gör det hela lite enklare. Hon får mycket att kännas enklare. Bra är hon. Väldigt bra.

P U S S

I går kväll provade vi på hur en helg kan gå till. Vi hade nästan glömt.

Ikväll umgås jag med godispåsen och matteboken. Den ena trevligare än det andre men jag lever.

Dagens, veckans, månadens ris går till Myggtejpen. Detta ofattbart onda ting. Tejpen sitter som berget men har en dålig relation med myggsladden som ständigt tar sig ur detta fasta grepp. Däremot trivs skiten väldigt bra med bebishåret i nacken då den rycks bort för att ersättas med en ny bit jävelskap. Att säga att det gör ont vore en underdrift och dessutom lämnar de små klisterrester efter sig.-Mysigt? -Inte det minsta. Framför allt inte då de små resterna efter sex föreställningar snarare kan liknas vid högar. Sophögar.
Värdelös är vad den är och jag ogillar den.

 

Det där med att tycka om någon så där väldigt mycket. Det är fint. Middag på roys med prat och sådant vi är bra på.

Du är bra du, nymansjocken min.

Behandla andra som du själv vill bli behandlad.

Jag är tröttare än fisken på bryggan och behöver sova.

Puss, sade hon

Amen

Ikväll är hon arg. Arg över somliga människors fungerande…

Det finns en kategori, en svag och jävlig sådan som lever på andras misslyckanden och svagheter. Pinsamt. Så jävla pinsamt.
Samtidigt är hon lättad, lättad över att det fortfarande finns hopp om att det goda dominerar här i samhället. För ett tag tvivlade hon.