BrittaH

Vet att jag är dålig på det där att skriva kontinuerligt just nu men så får det vara. Jag och mina finisar till klasskompisar går in i en period nu. En lång och mörk sådan. Mörk är den för att perioden tillbringas i Bergval, The black box om du så vill. Hedens, Esteternas, Publikens svarta box där våran slutproduktion lever sitt egna lilla liv. Stora liv. I en månads tid ska vi flätas samman med föreställningen. Leva som i kolektiv för att sedan dö som hjältar.

Perioden är alltså inte mörk som i mörk och ful utan mörk som i svart då de mörkmålade väggarna saknar fönster.

Har umgåtts med musiken hela kvällen. Jag hittade en del nytt, grävde fram gammalt och letade efter det jag vet finns men inte vet vad jag ska kalla det.
 Sjukt vad mycket musik det finns.
Otroligt mycket. Oändligt!
Tanken gör mig lycklig.

Här är ett av fynden. Carolina Wallins tolkning av Kents låt.

För övrigt en mycket fin dag. Lunchade med två fina tjejer på stan. Länge.
Länge som i lika länge sedan det var vi sågs sist. Trevligt och bra. Er tycker jag om. Mycket.

Har bläddrat i almanackan otaliga gånger i hopp om att hitta en ny lucka. Vill, vill det så mycket. Jag får och kan unna mig det, men varför finns inte tiden. Tiden som jag så ofta förundras över.

Idag är det tisdag, inte onsdag. Sådant kan vara svårt att förstå ibland. När jag ändå har svårt att förstå passar jag på att innbilla mig själv att jag förtjänar att ta det lugnt ikväll. Lugnt inkluderar, inga läxor och måsten, endast virkning och ompyssling.

Och lite fotografering, med macro, på sitt sår på knät.
Ibland är hon märklig, men hon gillar det.

Godnatt sade hon.

Dagen var dryg. Eller så var det jag som gjorde den dryg, alltså att jag var dryg.
Alltså dagen var inte dryg som dag utan jag var dryg och gjorde att jag uppfattade det som om det var dagen som var dryg.
A, du fattar. Drygt.
Men det blev bättre framåt slutet, som på film fast ändå inte.

Hur som haver, jag tänker sova. det var en klok själ som ropade efter mig, lägg dig i tid, sade den, själen alltså. Och nu gör jag det. Men först ska jag lyssna och bli lugn. Håller på med ett experiment på mig själv, kanske berättar mer om det en annan gång. Kanske. Maybe. Vielleicht.

Fredag och jag är nyklippt. Kluvna toppar ger mig magont och panikångest, varför vet jag inte men sådan är jag. Fläta på natten, varannan tvätt med hårinpackning och massvis med skyddsspray vid de få tillfällen jag unnar mig värmetänger och fön. Det hjälper till viss del men nu efter fyra månader var det panik. Spontan bokning är min grej och nu kan jag andas igen.

Det där med frisören alltså. Att få håret tvättat och ompysslat, Jag förnekar inte att jag älskar det och de där ytliga småpratet gillar jag också! Men det finns en sak, en sak jag ogillar med främst mig själv.

 Frisören klipper och jag ler. Ler så att mungiporna spricker, Ler i timmar! Allt för att inte den stackars frisören ska ana minsta lilla missnöje. När jag sedan går där ifrån är jag nästan överdrivet entusiastisk över de klippta topparna. Bästa någonsin! Gud så bra det blev, fylligt och bra! Tack snälla du! Det är klart du ska ha en halv tusing för detta slit!

Egentligen blev det kort och fult fönat, men det är inget jag säger. 

Det slår mig ofta hur jäkla stolt jag är  över mina bröder.
De är fina de där två pojkarna.
I kväll fick jag såndär värdefull storasyster och lillebrortid med den minste.
Jag var lyssnaren och han berättaren.
Det värmer inom mig då han pratar om sina vänner, dem han ogillar och varför, om framtid och syn på människan. Han vet vad han vill och tycker, och formulerar sig på ett härligt och moget vis.
Jag lyssnar och skrattar, nickar och håller med. Jag ser hur besviken han blir när jag tillslut måste sätta punkt.
Jag måste plugga och han sova.

Barn på nytt, eller något i den stilen. Har tre värkande bulor i pannan. Hade glömt vad en bula var, nu har jag koll igen. Det är en utåtbuktande knöl som värker då du snuddar vid den. Märkligt fenomen de där. Eller nödvändigt. Då du har tre styckna kanske det är dags att sätta dig ner, ta tre djupa andetag, resa dig upp igen och fortsätta längst livets väg. Eller åt minstone se dig för då du kliver ur bilen, tvättar ansiktet eller klättrar i nybyggda kulisser.

Jag och de tre dvärgarna önskar er en god natts sömn!

Vet att jag tjatar, men den är här nu. Har luktat och gått på den.

På botten, och så upp igen. Fullt ös, medvetslös får en ny innebörd. Slutspurt it is och det är bara att blunda för allt som inte har med skola, framtid och jobb att göra. Dagen var dryg men den är snart slut. Dryg på så vis att den jävlas med mitt psyke. Psyket som jag inte styr över. Nej, jag önskar att det där med måsten snart tynar bort. Töar bort med snön.

Och sedan måste jag komma på vad det är jag vill också… Åter igen, måste.

Med lockat hår och röda läppar sitter jag nöjd efter en dag fylld av vackra ting. Dagen började med en dejt på Nk med fina Lina som jag allt för sällan ser nu för tiden. Där efter sjöng jag jamåhanleva till min fars kusin som bjöd på festligheter. Kvällen avslutade jag med melodifestival och vänner. Fint, finare, finast! Dock sörjer hon det vinnande bidraget. Imorgon går hon vidare. Men ikväll, då sörjer hon.
Saade hon som lagt det där med melodifestival på hyllan.

Trött och jävlig.
Klockan är halv ett och jag får räkna med att sitta uppe åt minstone en timme till. Kräks snart på dessa rester som ligger och gnager på min ryggmärg. Dessutom jobbar jag extra imorgon och kommer sammanlagt ha fått två sovmornar det här lovet. Med andra ord, det känns toppen!
Försöker få till fikadejter och middagar med dem jag tycker om, letar tid och klämmer in så gott det går och lite till. Vill hinna göra de där mysiga och fina också. Umgås, lyssna och prata ut.

Varför så många måsten och så lite tid för det jag vill.

Jag har sportlov och nä jag är inte bitter.


Stoppar en papperstuss i näsan i förebyggande syfte...

P Ö S S

Kvällen blev 24 karat guld. Körnerskan bakade goda bakverk och Norinskan har lovat hemmagjort konstverk. Nynorsskan var kvällens huvudperson och förgyllde på sitt finfina vis. Lejolejnonen agerade testperson och Vesselessan bjöd på historier.


Fint som snus och våren. Fint som pepparströssell, vänner man inte ser allt för ofta, vänner på långan vägar och vänner jag träffar förgämnan. Vardagslyx när den är som bäst.

Då var den tunga veckan så gott som avslutad. Nästan åtminstone. Hade det sista provet innan lovet idag och det tänker jag fira med att umgås med fint folk. Kan inte bli annat än toppmys!

Nu ska jag sova lite middag så jag orkar.

Puss...