Problematiskt eller...
Dagen började i oturens anda. Man kan sammanfatta det med att säga att det har varit översvämning av alla sorter och slag på Jobbet idag. Var det inte choklad och kaffe så var det voffelsmet. Säkringar har gått och saker har försvunnit... Men vad gör man...
Biter ihop, är precis vad man gör. Bet i hop så det värkte i käkarna, samtidigt som jag försökte få fram ett fånigt lenede för de stackars stockholmarna... Det är inte lätt när det är svårt var det någon som sade.
Provar min nyårsklänningen gång, på gång, på gång. Det hjälper inte. Den är som den är och det finns inget att göra åt saken. Men jag ser det från den ljusa sidan, det ska vara bra har jag hört. Om jag inviger det nya året med en ful klänning, kan det bara bli bättre!
Eller?
påfund
Godnatt.
nostalgisk
Att vara nostalgisk, gör det de svårare för mig att leva i nuet?
Bara undrar lite...
Pölen
Jag lurar mig själv. Tror att jag klarar av saker. Tror att det blir bättre om man bearbetar. Jag lurar mig själv.
Avbryter mina funderingar med att lägga mig. Det är nog bäst så. Innan jag drunknar i den djupaste pölen av virvlande förställningar. Imorron ska jag åter igen le åt Stockholms skidturister. För det mesta är de fina, stockholmarna. För det mesta...
___
tjata inte...
Jag ska plugga. Ska bara kolla facebook först...
Sönda!
Kvällen började med mys som övergick till utgång som sedan åter övergick till mys.
Peter kom förbi med 4 adventsfrukost. Och morgonen fortsatte i samma anda som gårdagskvällen. Mys!
Jul?
Behöver göra någonting. NU. Hon, den delen av mig som styr. Hon tvingar mig ständigt till saker jag inte vill. Hon tar tillfället i akt då jag är sysslolös. Hon sätter mig i arbete. Hon älskar när jag arbetar med mina tankar. Denna vecka har det hänt mycket om dagarna. På kvällarna med. Jag tog ledigt från huvudet för en stund. Nu har hon lagt tankarna på hög. Sakta men säkert går jag igenom dem. Orkar inte. Vill göra någonting. Behöver göra någonting. NU.
Kväll
Vad vet jag
Nobelmiddag. Jag älskar den. Varför? Inte den blekaste. Ingen idol för mig med andra ord.
Har magont för tredje dagen i rad. Vad är felet...
Stressen är felet... jo jag vet. Men jag skiter i det. Dumt. Lika bra att jag vänjer mig vid den, den har uppenbarligen fäst sig vid mig.
Lång dag. Fin dag. Fina dagar ska smyckas med fin musik. Jag har under ett halvårstid helt gått miste om Sias nya platta. Varför! Inte en aning. Dumt. Hon är bra den där Sia. Himlans bra.
trötta jag
Nu vill den jävlas med mig igen. magkatarren... somnade fyra inatt. Åkte till skolan och pratade om snubben i det blå tornet. Strindberg heter han visst. Hoppade över matten, åkte hem och sov. Borde plugga. Istället åker jag på klassisk konsert.
riskerar olyckan
Vet inte om jag vågar. Vågar skriva att densen är det finaste som finns just nu. Jag blir upprymd och lycklig i magen. Aldrig, aldrig tidigare har den gjort så här med mig. Plöttsligt vill den sammarbeta. Dansen.
Prata inte om din lycka. Olyckan kan stå och lyssna. Sanna ord från en stor man.
Jag tog risken. Imorgon hatar jag den förmodligen. dansen. Olyckan stod väl och lyssnade.
Men snälla, låt mig få känna detta lite till. Om så bara en vecka? Deal?
Grön
Som jag letat.
Den champagnefärgade julgranen.
En fröjd för ögat och mitt rum.
Konsten att fylla något tomt
Har så djävulskt-jälaskit-tråkigt! Tiden står still men jag ruttnar. Ruttnar likt ett Äpple i Augusti. Tre timmar har gått, en återstår. Där efter ska jag sjunga Sankta skitlucia och sen, sen får jag äntligen åka hem . Hem och.... Plugga...
Det är svårt att fylla ett hål med ingenting.
Fint
