BrittaH

det där kortet, ni vet.

Hon är åter tillbaka till verkligheten. Till verkligheten med ett körkort i bakfickan. 

Efter dessa två intensiva veckor förstår hon varför hon inte tagit det tidigare.

Förstår varför det aldrig blev av eller varför hon aldrig på riktigt försökte ge sig in i det.

Denna tid fanns helt enkelt inte. Aldrig att det hade fungerat. Aldrig att hon hade orkat.

Förundras och imponeras över dem som tar det parallelt med gymnasiestudier.

Förundransvärt är vad det är!

Men det känns ändå fint att känna att, "varför har jag inte gjort detta tidigare", inte existerar.

Känns fint att det är avklarat.

Men någonstans där i plugghetsen njöt hon lite grann. 

Njöt av att få plugga inför något konkret.

Njöt av att få plugga till något där resultatet skulle ge godkänt eller underkänt.

Någonstans bakom alla högar med manus sitter hon och drömer om skolbänkar och mattetal.

Och kannske blev den lilla längtan matad med sin rätta föda och klarar sig en tid framöver.

En tid med lite mer diffusa stigar och diffusa rätt och fel.

 

...Även om det är rätt fint det med...

 

 

 

 

 

Dom diffusa stigarna blir också tydliga efter ett tag, när man vandrat på dom en tid, och om du går vilse ändå så är dom stora vägarna lätt att svänga in på.

Med en lapp och en lånad bil är det bara att tuta och köra, för man kan köra bil på stigar också.