Det var en gång
Och så kom den. Vintern. Den vi alla fruktar men på något vis ändå gillar. Lite i smyg.
Det bidrog med att jag blev tvungen(skriver jag och låttsas vara besvärad) att köpa nya vinter skor. Jag har länge förberett mig på detta och hade en bild av ett par bruna mockaskor med lite fårskinnspälls. Det var tydligen för mycket begärt. Herren tyckte att ett par bruna skinnkänkor fick duga bra. Men se då fick jag vänta 2 veckor till de fick hem skorna till stan. Visst.
Nu har jag bara sökandet efter min dröm, idyll och längtan kvar. En vit vinterkappa. Den är färdigskissad och klar i mitt huvud och ska bara transporteras ut i butikerna. Dock brukar dessa samarbeten inte gå enligt planerna. Är det överdrivet att kontakta en sömmerska.. Får tänka mer på det. En dröm är alltid en dröm. Och den är väl obetalbar.Eller.
På ett ungefär
De bruna skinnskorna och min blivande kappa....
