huvud, axlar, knä och tå

Gårdagen blev verkligen den bästa på länge. Så var det. Fina människor med fina kostymer. Det vankades Halloweenfest. Och jag var lycklig i mina vänners sällskap. Tranan. Finns inte så mycket att säga om haket. Men igår var det fint. 

Idag är det fult. inte på grund av gårdagen. Bara ändå. Tungt och fult. Det här är fan det jobbigaste jag gått igenom. Älskar älskar inte älskar älskar inte. Jag älskar. Men det räcker inte. jag vet det. Det behövs något mer. Och det saknas. Men hur fan får jag mig själv att förstå. Det är så här, och jag har själv valt det.

Jag behöver någon. De är väl det som tar på psyket.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0