En väntan på något främmande

Provet gick som väntat, men sådant ser det ut nu och jag accepterar det.
Att kroppen börjar sega efter femton dagars skola är ett faktum.
Men passa på Britta, passa på och njut. Snart är det över.
Om 36 skoldagar tar vi på de vita mössorna, skriker av lycka och gråter av sorg.

Det slår mig hela tiden. På kören, på morgonsamlingen,
på betygsamtalen, i matsalen och i de hjärtliga skratten.
Det slår mig ständigt, att snart är det slut.

Det är dags att vi lär oss hantera det här, sa hon till mig idag när tårarna kom.
Hon är fin min fröken, alldeles för fin och för bra för att skiljas från.  
Det där med avsked är inte min grej, har aldrig varit och kommer aldrig att bli.

Puss och godnatt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0