BrittaH

Det slår mig ofta hur jäkla stolt jag är  över mina bröder.
De är fina de där två pojkarna.
I kväll fick jag såndär värdefull storasyster och lillebrortid med den minste.
Jag var lyssnaren och han berättaren.
Det värmer inom mig då han pratar om sina vänner, dem han ogillar och varför, om framtid och syn på människan. Han vet vad han vill och tycker, och formulerar sig på ett härligt och moget vis.
Jag lyssnar och skrattar, nickar och håller med. Jag ser hur besviken han blir när jag tillslut måste sätta punkt.
Jag måste plugga och han sova.