Ber om ursäkt för sitt maskingevär.
Arg. Så förbannat jävla skit arg.
Hon hade nästan glömt av hur det var..
Att vara arg.
Hon hatar det, hatar människor som sänker andra för sin egen vinning.
Sänker andra för att ingen ska upptäcka hur patetiska dom själva är.
Pinsamt. Pinsamt att sätta sig på någon som ligger ned.
Pinsamt att sätta sig på en vän, och blivande kolega.
Fina vänner ställer upp på en och en halv timmes gratis musik.
Vänner som för en vecka sedan betalade hundra riksdaler för att uthärda våran tre timmars långa shakespearelaburint. De hyllar pjäsen som om de vore det bästa de sett men som de förmodligen inte förstod.
Hyllar sina vänner, för att de är just det, vänner.
De bjöds oss på musik som ingen av oss i publiken skulle kunna bjuda igen på.
Ändå, ändå så sitter de där och hånar. Reser sig upp och går så fort tiosekundersaplåden tonats ut...
Går utan ett ord, utan ett tack eller klapp i ryggen, ner i köket för att sätta igång sitt kritiserande.
Hånskrattet..
"Jo visst var dom väl bra, MEN..."
Hånskrattet borde skutas. Skutas hårt med maskingevär.
Arg. Så förbannat jävla skit arg.
Hon går och lägger sig.
Den här gången, utan att starta ett andra världskrig..
Det är bäst så. Det är snart Påsk.
Kommentarer
Postat av: Peter
Du får glädjas att du är av en annan kaliber Britta, så be ej om ursäkt för ditt maskingevär, det visar en fin sida av dig som gör dig till en bättre och vettigare människa helt enkelt.
Postat av: Britta
<3
Trackback
